Fria Ligan har givit ut rollspelet Svavelvinter, som bygger på Erik Granströms klassiska berättelser om polarön Marjura och det färgstarka öriket Trakorien. Spelet blir en guldgruva av texter och bilder för alla som vill fördjupa sig i den unika fantasyvärlden, och spelet har därtill ett regelverk som är byggt för att framhäva världens särdrag i spel. I den här artikeln tittar vi närmare på några valda delar av just detta regelmaskineri.

Denna artikel är ursprungligen publicerad i Fenix, nr 5 2011.

De fyra bloden

”Detta är guden Enkis sten”, förklarade Sambarsynd Coria. ”Kristallens hörn motsvarar de fyra ständiga aspekterna av alla frågor och allt liv.” Du har kanske hört att människan är en blandning av fyra blod? De klara men kalla i tanken har vindblod från luftens spets, medan skogsblodet rinner genom de driftsstyrda och vänsökande. Kraften att strävsamt bygga kommer av bergsblod medan eldsblodet driver drömmar och humör. De fåtaliga enblodiga befinner sig vid någon av tetraederns spetsar men den stora mängden människor är liksom jag själv en blandning av de fyra bloden och motsvaras av en given plats inne i Enkis sten.”

– Sambarsynd Coria i Slaktare små

Animisterna på Mereld predikar att människan är en blandning av fyra blod. I rollspelet fungerar de fyra bloden som ett slags grundegenskaper. Vind motsvarar intellekt och viljekraft, Vatten står för utstrålning och social förmåga, Eld för snabbhet och smidighet och Sten för styrka och tålighet. Värdet i ditt blod anger hur många tärningar du får slå som grund i ett så kallat dådslag i konflikter och andra avgörande situationer. För människor löper blodens värde i en skala från 1 till 3. Redskap, hjälp från vänner och fienders elände (nedan) ger dig extra tärningar att slå.

Ödestärningar

”Nåväl, ni är en handlingens man. Jag uppskattar alla som griper occasuran när den kilar förbi även om somliga anser att ni missbrukade er ställning som överbefälhavare på Marjura. Åt dypölarna med sådana trasdockor säger jag!”

”Occasuran?”

”Ni måste vara bekant med tillfällets flyktiga ödla ni som redan har spetsat den på ert svärd? Man säger att occasuran löper förbi under det korta ögonblick som nämnes Kairos, tillfället som stjärnornas försyn någon gång skänker en människa. Den dådkraftige griper tillfällets ödla medan den försiktige i bästa fall står kvar med svansen i handen.”

– Klamender Gomba i Slaktare små

I rollspelet Svavelvinter väljer du själv när tillfällets ödla occasuran passerar, när det är din rätta tid att agera med maximal effekt. Det sker genom så kallade ödestärningar, som fungerar som en resurs och ”dramaturgisk valuta” i spelet. Har du rätt förmåga (nedan) kan du rulla ödestärningar tillsammans med vanliga grundtärningar i dådslag – skillnaden är att en ödestärning är förbrukad när den är rullad. Det gäller att välja rätt tillfällen att använda dem!

När dina ödestärningar sinar måste du vinna nya. Det gör antingen genom att följa din övertygelse och ditt personliga mål eller visa svaghet och spela ut din sämsta sida, din förbannelse. Du kan också vinna ödestärningar genom att utföra stordåd. Spelgruppen kan själv välja vad som ska belönas för att passa dess spelstil.