morwhayle_kartaSå här beskriver Peter Bergting själv sin fantasyvärld:

Bakgrunden till Morwhayle är egentligen ett sammelsurium av allt jag gillar: Old-school fantasy rotat i 70-tals litteraturen med Moorcock, Leiber, Le Guin och så vidare. Äventyrligt, jordnära men fantastiskt och med mycket humor. Böckerna tar sig själva inte på allvar, men utan att det blir ironi. Sedan har jag försökt göra det unikt genom att basera det på östeuropeisk mytologi i stället för anglosaxisk. Lägg till att världen i The Portent är en del av Morwhayle-mytologin så blir det en helt unik värld som är riktigt spännande. Men det som jag själv gillar bäst, och som man kan hitta i t ex Jack Vances Dying Earth-böcker är det postapokalyptiska – att världen man spelar i faktiskt redan har gått under. Och det tycker jag är riktigt festligt.

Morwhayle är den stad som handlingen i Peter Bergtings böcker kretsar kring, och det gör även rollspelets äventyr. Men det finns en hel värld utanför stadens portar att upptäcka.

Peretenau

Peretenau är områdets näst största region. Dess landskap domineras av kuperade hedar som vid kusten stupar ner i det bråddjupa havet. Ruttna träd sticker upp ur dyn, överväxta med mossa och lavar. Vidsträckt ödemark dominerar de norra regionerna där mörka berg skjuter upp ur livlös jord. Kustlinjen är täckt med ruinstäder som övergivits efter de stora krigen men det finns även välmående fiskelägen som lever av det havet förser dem med.

Morwhayle är landets näst största stad och inofficiell huvudstad, hem för magiakademin. Morwhayle är till större delen byggt på ett floddelta men norröver klättrar husen uppför bergssidan.

Idilre är Peretenaus största stad. Säte för besvärjarkungen och officiell huvudstad. Hör geografiskt egentligen till Priszca men historiskt till Peretenau. Frågan om Idilre ska återgå till Priszca är en ständigt infekterad punkt på dagordningen.

Ogolste var länge porten till öst då den enda farbara vägen mellan bergskedjorna mynnade ut vid de stora sjöarna som i sin tur knöt ihop kusten och Morwhayle med resten av regionen. Under de stora krigen delades den största sjön för att skära av väst från öst. En avgrundsravin med vilda forsar skiljer Idilre från bergen men en bro, femhundra meter lång har uppförts över ravinen. Ett under av stenhuggarkonst och magi står den som en mäktig påminnelse om hur viktig magin är för Peretenau.

Dimskär är ett välbesökt värdshus vid gränsen mellan Priszca och Peretenau. Egentligen ligger det flera mil in i Priszca men ägarna har länge hävdat att den gamla gränsdragningen som baserades på kustlinjen gäller. Och enligt den så hör Dimskär till Peretenau.

Priszca

Priszca är områdets största region och består av omtäjd vildmark och kargt stäppland. De få städer som finns är koncentrerade till den västra kusten och bergskedjan Arnakalazte. Bortom Arnakalazte väntar ett obebott kustområde med kala klippor, många mil långt.

Murlegh är en av de äldsta städerna i landet och ligger i provinsen Priszca som angränsar till Peretenau i jämnhöjd med bergskedjan Arnakalazte. Häxmästarens torn ligger strax norr om staden, skyddat av höga berg på tre sidor och Murlegh i söder. Svarta ruiner flanker gator, överväxta med tovigt gräs, där snön ligger i drivor där den fått fäste i skydd för den bitande vinden. Även om de är ruiner står de flesta husen fortfarande upp som om stadens ondska trotsat förfallet och tidens tand. Terrängen är kuperad och trappor leder fram och tillbaks mellan husen. Det är en spökstad i ordets rätta bemärkelse.

Kevermez är en av de nordligaste städerna i Priszca. Inklämd i ett bergsmassiv har staden en lång och mörk historia. För fem decennier sedan höll vintern landet i ett järngrepp och enda vägen in i staden var igensnöad. Staden var helt isolerad i två månader tills en vandrare nådde Amurskow och berättade om hur demoner från Murlegh belägrat Kevermez. Vad som egentligen hände är det ingen som vet men historierna om Kevermez är många. Än idag är det en stad som få beger sig till och de invånare som beger sig söderut betraktas med stor misstänksamhet.